livetsbravader.webblogg.se

Nu när äntligen internetet verkar fungera igen vill jag berätta om en häftig upplevelse som hände för några dagarna sedan. Vi har en fotbollsintresserad Adam i klassen som hade fått nys om att det skulle finnas en sportbar påvägen till Lusotho. Liverpool-Astonvilla skulle spela och det ville han inte missa. Mest för att det är roligt att upptäcka nya saker hängde jag och Olle med på en promenad i totalt mörker. Klockan var bara 19.00, men det kändes som nattetid. Promenaden tog säkert 40 minuter innan vi tillslut hittade Staff In, en liten pub i ett litet hus i en pytteby i bergen, med knappt någon el att belysa resterande hus. Det är ungefär 8 personer i lokalen när vi kommer in, matchen har precis börjat. Alla sitter med en varsin Kilimanjaroöl och kollar på den platt-tv som finns längst fram i rummet. Så fort vi går innanför dörren ställer sig nästan alla upp och erbjuder sina platser. Det känns så dumt tycker jag, som att vi, bara för att vi är vita ska vara priviligerade och ha de bästa platserna. Lite försynt sätter vi oss på 3 stolar och på knacklig Swahili beställer Olle och Adam en varsin öl. Jag själv hade tränat, så för min del blev det vatten. Och matchen är i full gång. 

 

Det är många gånger som jag förundras över alla dess olikheter Sverige och Tanzania har i kultur, levnadssätt och tänk. Hur häftigt det är att ramla in i en ny kultur och få lära sig om hur andra människor lever. Men den kvällen insåg jag även hur otroligt lika vi är. Att våra likheter slår över. Vi samlas kring en sport, hejar på samma lag, skriker ut samma frustration när en spelare filmar. En av gästföreläsarna på St Sigfrid sa att "det är viktigt att fokusera på likheterna och sudda bort linjerna kring olikheterna". Att se fotboll tillsammans, var för mig en sådan likhet som fick mig att inse hur lika vi är och hur fantastiskt det är. Om världen bara såg varandra som jämlike istället för "vi och dom" tror jag inte alla dessa konflikter skulle finnas. Vi är skapta av samma kött och blod. Vi är en!