livetsbravader.webblogg.se

Välkomna hälsar jag mig själv och ni människor som vill följa mig på min resa till ett nytt land, en ny kultur och ett annat språk under denna höst. Jag heter Filippa och skriver mest för mig själv. För att jag ska kunna ha något att blicka tillbaka till när jag väl kommer hem igen den där kalla vinterdagen i december. Men självklart skriver jag ju även för er som vill veta vad som händer i mitt liv under höstens dar och långa timmar. Jag kommer bo i Brighton eller snarare några kilometer utanför den kända pirstaden i ett område som kallas Portslade. På en skola som heter Loxdale ska jag och 33 andra svenskar plugga engelska under en termin. En termin som innefattar att bo i värdfamilj, leva livet, lära känna nya människor, uppleva, skratta, personlig utveckling och kanske till och med hitta en eller annan livskamrat på vägen. Vem vet? 

Jag försöker egentligen inte ha för höga förväntningar på någonting alls just nu. Jag försöker leva i nuet och njuta extra mycket över den där pussen tillsammans med min fina på bion Känn ingen sorg.

 

Men.

Om nästan en månad står jag där på flygplatsen, ensam och på rangliga ben, med ett nytt äventyr framför mig. Ett äventyr som jag måste göra på egna ben. För att lära mig den där jäkla engelskan som jag har haft så svårt med.

Och det känns. Det känns i luften att jag snart far från tryggheten här hemma. 

Flygbiljetten är fixad, försäkringskortet hittat, passet kontrollerat, ordboken köpt och kalendern skriven i. 

Ett nytt kapitel i livet börjar närma sig med storm steg och jag vet inte om jag är helt redo? 

Osäkerheten finns där men varje gång den slingrar sig in i mina vener och mitt blod ger jag mig själv en dunk i ryggen och tänker "fasiken filippa, det är några få månader från ditt vanliga liv som kommer ge dig så mycket mer, klart du klarar det" Och så brukar osäkerheten försvinna igen. Likt en pipande mus se en huggorm. För vad sjutton. Det är mitt liv. Och det är NU jag lever. Jag klarar det här. 

Frihet och kärlek!