Idag fyller Julia 22 år. Klassen ramlade trötta och glada in insjungades "jambo bwana" på hennes rum kl 7 på morgonen med kladdkaka och ljus. Alice och jag gjorde ett litet collage med text och bilder från den korta tid vi känt varandra. Det är ganska märkligt att vi bara har känt varandra i en vecka. Det känns så självklart att vakna upp, äta frukost/fika/lunch/middag med dessa människor. Vi umgås ju nästan all vår vakna tid tillsammans så det är kanske inte så konstigt att vi lär känna varandra så fort.ps. blir så arg att man inte kan vinkla bilden från mobilen så skiter i det. nu får den vara sne och ni får vrida nacken. kram
Idag är det exakt 2 veckor kvar tills vi står på flygplatsen inför vår stora resa. Mycket känns fortfarande oklart och swahilin är väldigt svajjig. Men som vår lärare Helene sa, det är ert första test att passa in i Tanzanias kultur och tänk. "Det är inte alltid saker blir som det är tänkt, men oftast blir det bra ändå." No worries! Hakuna matata!
Vi kommer till ett land där kvinnosynen är annorlunda. Vi behöver tänka på hur vi klär oss (ingenting ovanför knän eller som visar axlar) och det anses ofint att kolla män i ögonen. I sällskap med män (exempelvis Olle) blir vi kanske/ofta inte tilltalade. Då kommer de istället fråga via Olle om hur jag och mina tjejkompisar mår. Aga är förekommande på barnhem. Det är inte tillåtet att Olle och jag sover i samma rum på universitetet. Vi kommer bli kallade "Wazungu", = vitingar. På grund av våran hudfärg kommer vi bli priviligerade. Men att vara kvinna och vit? Det finns många skillnader som gör mig nervös inför resan. Framförallt är jag rädd för hur jag kommer reagera om jag ser förtryck och förnedring som vi i Sverige inte tolerar alls. Rädd för att jag inte kommer kunna respektera deras kultur om aga eller förtryck av mina vänner förekommer i min närhet. Men samtidigt vet jag ju att jag måste!
Här kommer en drös bilder från förra veckans och helgens bravader:
Idag har vi haft en minst lika innehållsrik dag som gårdagen. Swahili, idrott och ASLisch. Vi fick besök av 2 lärare som kom från Tanzania som var väldigt intresserade av oss och vi av de. Kul att få höra om deras uppväxt i byn Lusotho där vi faktiskt ska vistas i några månader.
Efter skolan drog ett gäng tappra riddare ut på en paddlingstur med skolans kajaker. Det blev en tur runt Slottsruinen som låg i närheten, så vi paddlade i en vallgrav, coolt. Ingen plurrade!!!! Heja oss! Känns så kul att vi hittar på saker tillsammans utanför skolan också, vi håller på att bli mer som en familj än klassisar.
Som avslut på dagen bestämde sig ett gäng för att basta och bada innan sommaren helt försvinner. Jag och Alice passade även på att köra ett tabatapass. KLAPP PÅ AXELN:). Åh vad det var vackert att vistas vid sjön under kvällstid. Nu kan vi alla sova gott inför morgondagens föreläsningar och swahiliplugg.
Ännu en dag på skolan har gått. Idag försov vi oss INTE till den fantastiska frukosten (skedde ett litet missöde första dagen, men i tid till skolan var vi i alla fall) och gud så gott det var. Gröt, ägg, mackor, fil, yougurt, flingor, grönsaker, salami, skinka you name it. Känns soft att det är så himla bra mat! Efter en sömndrucken frulle (med livets bra väder) var det dags för kursens första swahililektion, så sjukt kul. Även om språket är väldigt annorlunda från svenskan, tycker jag man lär sig fortare än vad jag hade trott. Dock är det sjukt mycket att ta in såklart, men hakuna matata, det löser sig!
Nästa lektion var otroligt gripande. Jag satt där med andan i halsen, rysningar genom hela kroppen och nära till gråt flera gånger om. Vi fick möjligheten att lyssna på gästföreläsaren Peder som har sitt hjärta för Afrika och levt där från och till under hela hans liv. VI fick höra hans upplevelser från apartheid, kolonialismen och "självständighetstiden". Hur Afrika som kontinent har påverkats av andra länder och varför det ser ut som det gör idag i Afrika. Varför är fattigdom, krig och aids så utspring idag, när Afrika innan 1200-talet (då de första araberna kom till Afrika) var mer utvecklat än primitiva Skandinavien? Åh vad intressant detta är!
Efter skolan åkte vi till Växjö för en guidad tur i Domkyrkan, Växjösjö och i centrum. Nu vet vi vart vi ska gå på lördag för att fira Alice som fyller 19 år på söndag. Växjö är en otroligt mysig stad, större och mer levande än vad jag någonsin hade trott. Det ska bli kul att få upptäcka den mer under helgen. Vi passade på att svänga förbi ICA stormarknad på vägen hem också, så nu har alla bunkrat upp med kvarg och nudlar. (Seriously, alla äter kvarg här. Märklig grej!)
Vi avslutade kvällen på bästa sätt med filmkväll i allrummet. Tanzaniagruppen bestämde film så - Ingenstans i Afrika- fick kvällens film vara. Handlade kort om en judefamilj som bosatte sig i Kenya under andra världskriget.
Idag har det varit dags för en heldagsutflykt med skolan i närområdet, alltså i Växjös skogar. Hehe. Men det var kul med en liten field trip sådär inför Afrikas savann. Sedan drog vi ihop ett gäng som körde jordens hårdaste pass i gympasalen på kvällskvisten, så ben och kropp är totalslut kan jag meddela för alla intresserade. Jag är så sjuktjäklajättetrött så jag orkar inte skriva något ingående. Bilderna får tala för sitt helt enkelt.
Igår kom jag och Olle till Kronoberg där vi mötte upp en Alice som visade sig vara en Tanzanier hon med. Efter middag och uppackning bondade vi hela kvällen med några konst ettor och musik ettor, vilket var en soft första kväll.
Idag började Olle och jag dagen med en springtur vid Helgasjöns kant, mysmys. Sedan började den intensiva skoldagen med 1 helt ny klass på 17 personer. Verkar vara schyssta lirare hela bunten! Vi hade intro av skolan/ kursen och åt jordens godaste lunch. Medelhavsbiffar, klyftpotatis, tzatziki och sallad.Detta är i klass med Marinamat, crazy shit. Efter skolan drog vi till butiken där alla shoppade middagsmat för några dar framöver.
Allt har varit så sjukt intensivt idag, så alla har verkligen däckat nu, när klockan är 20.30. Men imorgon väntar faktiskt en heldagsutflykt i närområdet hela dagen så det är väl bra att alla passar på att vila upp sig. Tänkte också passa på att sova lite nu, är så SJUKT trött över alla nya intryck och möten. Men det här kommer bli fett, det är jag bombis på!
träffades jag och Fanny för sista gången på ett tag. Vi nattbadade i Fyrsjön, drack te och åt melon. Och pratade. Gud vad behövligt det kan vara att bara få ordbajsa och prata igenom allt och inget, nu och då, misstag och lösningar. Vi kikade dessutom på världens roligaste Amigo-ansökan som vi gjorde för 8 år sedan. Den filmen påminner mig om hur fint det är att ha en sådan nära vän. Vi har verkligen format varandra genom barndomen och det är så häftigt att blicka tillbaka till. Vem skulle kunna tro att den blyge/osäkra flickan på filmen idag sitter här, Filippa 20 år, med ett stärkt självförtroende och framtidsdrömmar som bara den naive har.
Ikväll
kommer familjen Oswald till Vämlinges skogar för kräftskiva. Det kommer bli himla gott (!!!) och mysigt. Vi ska försöka testfota så mycket det går med vår (nya) systemkamera, så det kanske kommer upp lite bilder på bloggen.
På söndag
flyttar Olle och jag till Växjö för 3 veckors folkisliv. Allt är ordnat och klart. Jag har pratat med husmor Mia så att vi får våra nycklar till rummet, packningen står (om än inte helt komplett) och väntar på mig, listan på saker som behövs göra bockas av och vi är taggade till tusen.
Om 3 veckor och 3 dagar
står vi förväntansfulla och pirriga på Arlanda flygplats, för att än en gång ge oss ut på ett äventyr tillsammans. Denna gång i Tanzania med en hel klass och skola i ryggen. Det händer verkligen! Det vi har gått och pratat om och planerat inför kommer att infinna sig den 8 september 2014. Hjälp vad underbart!
Det är faktiskt hit vi ska. Universum, Världen, Afrika, Tanzania, Usambara-bergen, Lushoto. Vi är redo!
Klockan närmar sig 2 på natten och jag ligger här i mitt barndomsrum i Norrtälje (som förövrigt ser ut som ett bombnedslag pga packtider) och filosoferar. Dagen har bestått av avskedsfika på Röda Korset och en flytt från Väsby och Kungsholmen till föräldrarna i Norrtälje, så att alla mina saker är på en och samma plats inför resan. Fler to-do-saker börjar bockas av på listan. Systemkamera köptes idag. Varje nytt möte med vänner blir nu ett jobbigt hejdå.
FÖR.
På söndag börjar det. Olle och jag flyttar ner till Växjö, till St Sigfrids Folkhögskola där vi ska hänga 3 veckor med vår nya folkisklass. 18 stycken, 14 tjejer och 4 killar. Då ska vi bo tillsammans på internat och plugga swahili 8.30-15 mån-fre. I deT brev vi fått hemskickade står det förtydligat minst 5 gånger att alla måltider är obligatoriska (vill dom göda oss inför Tanzania måntro?). Det kommer bli så fantastiskt mysigt tror jag. Kan inte tänka mig annat om folkislivet. Där ska vi i alla fall häng tills den 4 september, sen får vi 4 dagar fria innan vi sätter oss på flyget till Afrika den 8 september. Arlanda - Addis Abeba - Kilimanjaro - Lushoto. Det kommer bli en lång resa! Men det gör mig ingenting alls eftersom jag har bästa sälliset Olle, böcker, dator och musik till hands. Ser faktiskt framemot själva resan dit, jag älskar att vara på resande fot.
Jag kan räkna dagarna på mina fingrar tills vi börjar detta äventyr. Hur sjutton ska allt hinnas med? Packa, tvätta, kräftskiva med fam. Oswald&Berencreutz, träffa Farmor på Ottorp, handla det sista, ringa doktorer ang. vaccin, hänga med Fanny och framförallt försöka NJUTA över sista tiden med nära&kära. Jag är så taggad på att detta kapitel i livet ska ta sin början att jag vill åka nunununu, samtidigt som jag vet att dessa dagar är otroligt värdefulla för att få en sista gostid med familjen.
Hittade denna dokumentär om just 2 människor som motorcyklar genom Tanzania för att följa jägare/fiskare-folk. Sjukt inspirerande och taggande då man får se hur fantastisk natur och kultur Tanzania besitter!
Som ni förstått kommer jag (och Olle också förhoppningsvis) alltså försöka skriva här så ofta som möjligt under vår resa till Tanzania. Vi får se hur det blir framöver, men tanken är den i alla fall.
Det är ganska märkligt att vi bara har känt varandra i en vecka. Det känns så självklart att vakna upp, äta frukost/fika/lunch/middag med dessa människor. Vi umgås ju nästan all vår vakna tid tillsammans så det är kanske inte så konstigt att vi lär känna varandra så fort.ps. blir så arg att man inte kan vinkla bilden från mobilen så skiter i det. nu får den vara sne och ni får vrida nacken. kram 
