Från att vakna upp i en trygg famn i ens egen säng till att stå ensam på Gatwick Airport och inte veta åt vilket håll man ska gå. Till att därefter möta två trevliga klasskamrater och min nya välkomnande och snälla värdmamma Ann. När jag hade packat upp och gjort mig hemmastadd i mitt nya rum tog jag och Ann bussen till Brighton där vi shoppade, tog ett glas vin och åt jordens godaste rödspätta på Regency, gick ut på Brighton Pier, tog en långpromenad längs vågornas brus och avslutade med en välförtjänt glass vid the Beachhouses. Hon är för bra.
Efter bara några timmars promenad genom denna stad och strand är jag kär. På riktigt. Människorna, stämningen, arkitekturen, fridfullheten när man endast ser hav i horisonten, de små gatorna, affärerna, friheten. Ja. Jag älskar Brighton redan nu. VILL BARA ATT ALLA SKA FÅ UPPLEVA DENNA STAD. (så kom och hälsa på. puss)
Och. Det bästa av allt är att jag imorgon antagligen kommer träffa en drös nice människor genom skolan som jag kommer kunna hänga med under mina månader här. "Jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än". Åh. Nu när jag ligger här i min säng första kvällen är jag så otroligt glad över att jag faktiskt gör det här. Känner redan nu hur engelskatalet börjar kännas bättre. Hypen.
Hejhej. Jag är framme och glad. Har hittat två sköna tjejer på vägen till Brighton som ska gå i min klass. Mrs Ann verkar toppen och jag ska snart in till Brightons centrum med henne för att lära mig hitta osv. På bilden är mitt nya rum som just nu är kaos eftersom jag packar upp allting. HEJSVEJS.
Nu sitter jag på flygplatsen efter att det mest jobbiga farvälet är över, villvillvill inte att Olle ska vara så långt borta. Jag har gråtit så mycket att människorna omkring mig måste tro att jag är spritt språngande galen. But. I don't care. När man lämnar all trygghet man någonsin vet om får man gråta tycker jag. Nu är jag ensam här på Arlanda och ska kliva ombord på planet om några minuter. Förstår fortfarande knappt att jag verkligen åker snart. Det är så märkligt. Herregud.
Förövrigt tänkte jag på hur smidigt det är att checka in på flygplatser nu för tiden. Eller har det kanske alltid varit så? Det är nu när man börjar resa utomlands ensam eller med kompisar som man inser hur lätt det faktiskt är att ta sig världen över. Världsmedborgare. Så vill jag kalla mig.
Jaja. Wish me good luck eller något för nu åker jag till Mrs Ann och Brighton!!!!!!!!!!!!!!
En vecka kvar och dagen till ära ska jag hoppa fallskärm med Fanny. Har inte börjat tänkt på packning eller så, men det löser sig nog. Med tanke på att jag snart ska falla från ett flygplan 4000 m ner till marken känns det som om jag enbart borde tänka på det och inget annat. Herregud. Förstår inte vad jag har gett mig in på. Men det löser sig säkert det med. Frihet och kärlek!
ikväll- öl med hanna imorgon - sthlm med calle&maria torsdag - fira pappa fredag - seals on wheelskväll lördag - ottorp och kräftskiva söndag - fix&trixdag måndag - fallskärmshoppning i västerås med fanny!!!! tisdag - inga planer onsdag - häng i tanto + BABA = avslutningshäng för de som vill säga hejdå. torsdag - no plans fredag - no plans lördag - kent/robyn/lars winnerbäck på tele2 arena med kalle&olle!!!! söndag - packa måndag - BRIGHTON
Ojojoj. Hinner knappt med att inse att jag far om två veckor med tanke på allt som händer i mitt liv just nu. Urkult, Way out west, jobb, kräftskivor hit och dit, picknickar och grillningar. Men. Idag fick jag äntligen det mail jag har längtat efter. Ett mail som påminde mig om min resa. Jag har fått reda på min värdfamilj. Alltså vem jag ska leva nära i 3.5 månad.
"Ann lives alone in her spacious home about 25 minutes walk from the school and on a main bus route. Ann is a retired teacher and enjoys meeting new people. She looks after her grandchildren during the week. A lovely interesting and welcoming lady. She has 2 cats and wifi is available."
Ja. Egentligen säger det ju inte så mycket men det är i alla fall en hint om hur jag kommer leva och bo i Brighton. Det blir nog bra. Skulle jag tro.
Förövrigt har jag numera slutat på hundjobbet. Fantastiskt vilken känsla det var att gå ut från personaldörren igår.
