Nu har vi rest runt på eget bevåg i ungefär 2 veckor. Hittills har vi hunnit med ett stopp i Arusha, Safari i Serengeti - Lake Manyara - Tarangire - Ngorongorokratern, Mwanza och nu sitter vi här på ett hotellrum med AC i Tanzanias största stad, Dar Es Salaam. Jag har varken haft tid eller energi att skriva längre inlägg på bloggen, men tänkte försöka mig på ett längre inlägg nu när vi ändå bara tar det lugnt på rummet.
Den eftermiddag vi kom till Arusha var speciell för oss alla - inte minst Julia som efter tre månaders tid skulle få träffa sin Robin som kom med flyget från Sverige samma dag. Vi skulle äntligen få bestämma själva hur veckorna framöver skulle formas! Vi bestämde oss för att gå ut och äta en bit mat tillsammans och hittade Khan´s Barbeque, med affärsidén bilmekaniker på dagen/restaurang på kvällen. Otroligt gott!
Dagen efter åkte vi ut på det efterlängtade safarit. Vi kostade på oss en femdagars då vi ändå hade tiden tillgodo. Bodde 2 nätter i tält och 2 i bungalow. På campingen vid kanten av Ngorongorokratern fick vi under middagen besök av en elefant som drack ur vattentanken och slängde omkull vår papperskorg innan den, lika tyst som den smugit sig på, försvann in i skogen. Under natten vaknade en av våra vänner, Julia, för att gå på toa. Utanför tältet stöter hon i mörkret på vad hon tror är en campvakt. Hon tycker han stönar och frustar lite konstigt men vill av respekt inte lysa sin lampa på honom och går istället och lägger sig. Nattvakten berättar nästa morgon om Gnun som stått och stampat ilsket bland tälten i natt, han ville dock inte väcka någon och göra en grej av det.
Tyckte innan vi åkte ut på safari att det kändes som en väldigt turistig sak att göra efter våra veckor i värdfamiljen. Nu i efterhand förstår jag verkligen varför människor betalar förmögenheter för att göra detta - det var en otrolig upplevelse. Vi checkade förresten av alla i Big five (lejon, elefant, leopard, noshörning och vattenbuffel). Två svarta noshörningar låg och latade sig vid ett vattenhål i kratern. Leoparden såg vi när hon låg och myste på en trädgren.
Mwanza, Lake Victoria & Ukerewe
När vi kom hem från safarit var ursprungstanken att vi skulle stanna i Arusha och sedan ta oss till Moshi, två städer påväg ner mot kusten, men den ändrades snabbt när vi läste på om vad som väntade vid Lake Victoria - världens näststörsta sjö. Efter 12 timmars bussresa kom vi fram till Mwanza, en kuststad till Lake Victoria. Vi överrumlades över hur fin och välutvecklad stad det var jämfört med tidigare besökta platser. Stora, pampiga höghus skapade en skyline längs kusten.Vi bodde väldigt fint för den summa vi betalade (40 kr/natt) och åt makalöst gott för liknande priser. Till min STORA förtjusning fanns det ett gym och poolområde på ett närliggande hotell där jag spenderade timmar av svett. Det var mindre kul att komma dit som ensam tjej (Olle var förkyld), då kvinnosynen även speglar av sig på gymmet. När jag kom dit första gången visade gyminstruktören mig endast löpbandet och när jag efter en svettig löptur gick mot de fria vikterna/hantlarna sa grabbarna "nej, kvinnor ska inte hålla på med sådant". Vilka gubbstruttar va? Jag struntade fullkomligt i dem och lät dem glo ögonen av sig när jag tog hantlar tyngre än vad de själva gymmade med. Ha! 
Anledningen till varför vi tog oss till Mwanza grundade sig i att vi hade fått nys om en ö med chimpanzer som låg en båttur från stan. Vi försökte frenetiskt få tag på en båt och en guide till ön men misslyckades efter en hel dags tragglande. Istället bestämde vi oss för att ta oss till en annan ö - Ukerewe. Den största ön i Lake Victoria. Den fanns en färja som åkte över dagligen och vi hoppade på utan att ha något specifikt ändamål. När vi kom fram överröstes vi av frågor från lokalbefolkningen "Mnakwenda wapi?" - "vart ska ni någonstans?". De måste tyckt vi var knäppa i huvudet som svarade "det vet vi inte, än." Tillslut fick vi hjälp av entreprenören Dixon - en kille som ville sätta Ukerewe på kartan. Han hjälpte oss med hotellrum och kontakter till några lokala fiskare. Vi beslutade oss för att hänga med dem ut nästkommande morgon på en fisketur, för att se hur det lokala fisket fungerar. Väldigt intressant! Vi fick upp tre Tilapiafiskar som senare blev vår lunch. Hur gott som helst. Vi hann även med en motorcykeltur runt ön då vi såg vervetmonkeys i en nedlagd fabrikslokal.
Mwanza/Ukerewe var sammanfattningsvis ett fantastiskt stopp, väldigt avkopplande, billigt och lugnt. Inga påhoppande försäljare eller människor som skriker "Wazungu" "vitingar" efter en.
Bussresan från helvetet & Dar Es Salaam
Fredagen den 12 december begav sig Olle och jag på en ödesdigen resa. Vi skulle åka tvärs över hela landet, Mwanza - Dar Es Salaam. 14 timmar skulle det ta. 06.00-20.00... Vår psyke sattes tidigt på prov då vi fick platserna längst bak i bussen, som förövrigt var trasiga. Efter 1 timme börjar kvinnan och barnet bredvid mig fontänspy över mig och bussen. Åh vad skönt, endast 13 timmar kvar i en nerspydd buss... Det skulle inte dröja länge till situationen förvärrades, kvinnan och barnet hoppar ett säte bort från oss och ännu en man klämmer sig ner bredvid oss. Till en början jublade jag inombords över att vi satt en människokropp ifrån kvinnan och barnet (då de stank spya) men insåg snart av förtret att mannen bredvid mig kissat på sig. Snart börjar en doftkombination av spya samt urin sätta sig i våra kläder och vi förstår inte hur vi ska klara av resterande färd. Timmarna går. Vi kan inte sova eftersom vi kör i 90 km/h över stora gupp som infinner sig ca var tionde minut = skadar ryggen om man slappnar av. Ticktock. När klockan är 18.00 (2 timmar innan vi egentligen ska vara framme) stannar vi längs en vägkant. Bussen har gått sönder! TJOHO. Busschafförens nya beräknade framkomsttid är 12 på natten. Nu börjar tålamodet verkligen rinna iväg. Vi ringer vårt hostel och säger att vi kommer mycket senare än tänkt. De svarar att det går bra att komma när som, då receptionen alltid är bemannad. Pju, vi hamnar inte på Dar Es Salaams farliga gata i alla fall.
21 timmar senare, klockan 2 på natten (!!!!!!!) når vi ett mörkt Dar Es Salaam. VI tar en taxi till hostelet och möts av ägaren som säger att vi INTE kan få ett rum där, att det är försent, nycklarna till rummen är inlåsta. NÄ NU. Av ilska, trötthet och utmattning börjar jag gråta i den släckta lobbyn, utanför sover uteliggarna på gatan och skriken från ett bråk hörs i bakgrunden. Vad sjutton gör vi nu? Klockan är 2 på natten, vi har ingenstans att sova och hostelet nekar oss ett rum efter 21 timmars resa. Det här händer inte. Taxichaffören skjutsar oss till nästa hostel - och där får vi napp. JIPPIE.
Igår gick vi en lång promenad längs Dar Es Salaams kust. Med guideboken som hjälpt såg vi den pampiga katedralen, luterska kyrkan, gamla postkontoret och den livliga fiskmarknaden med hajar och andra häftiga fiskar. (Du skulle älskat den, pappa.) På kvällen åt vi libanesiskt, otroligt gott.
Idag ska vi gå på bio och bara ta det lugnt. Känns som om vi kan behöva det efter den där jäkla bussresan. Imorgon ska barnen i oss få sina behov tillfredställda. Vi ska åka till en vattenpark med massor av vattenruschkanor, pooler och waterslides. På tisdag går färjan till Zanzibar där vi stannar de sista 2 veckorna.
Tyvärr finns inga bilder från Dar Es Salaam då vi inte vågar ta med kamera/mobil ut på gatan. Rån/kidnappningar/ficktjuvar är tyvärr väldigt förekommande här.
SNART SES VI!
HEJHEJ
