En sommar att minnas
Kategori: Allmänt
Jag åker om 9 dagar.
Sista jobbpasset imorgon.
Rygga/pass/gula kort är frampackat.
Distansplugget är igång (blev nyss klar med första uppsatsen "What is consciousness?").
Inväntar egentligen bara en ny mobil sedan stölden och att mitt fina resesällskap ska komma hem.
Ja ni hör ju. Det börjar verkligen närma sig nu.
Ja ni hör ju. Det börjar verkligen närma sig nu.
Här kommer en återblick på min fina vår/sommar i Sverige.
Tänk att 4 månader på svensk mark skulle gå så fort.
Tänk att 4 månader på svensk mark skulle gå så fort.
Jag kom hem den 15e maj och rivstartade med ett träningspass på friskis. Känslan av att sova i sin egen säng, kela med Findus och njuta av familjens närhet var oslagbar. Jag påbörjade en vecka av kära återseenden. Åt rabarberpaj i ett rum fyllt av madrasser&kuddar med Fanny&Tom, tränade på Friskis, åt på restaurang med Farmor, skrattade mig lycklig i Karros, Rebeckas, Marias och Ronjas närhet under olika tillfällen. Den 24e maj hade jag den mest oplanerade men mest lyckade födelsedag ever. Dansade in min 21-årsdag tillsammans med tjejen i mitt liv, Fanny, i sällis med Bo, Thomas, Tom, Ola (vilket häng, vilket gäng, vilken kväll, vilken morgon). Påbörjade en intensiv intensivkurs dagen efter och jag var både slut och förväntansfull. Skulle jag klara det jag så länge tänkt skaffa? En månad följde av brumbrum i tankarna + morsdag i Gåsvik, Ottorp med Farmor&pappa, tacomiddag hos Livan, fika med Anti&Cassandra, ML-dag, säl-reunionx2, Marias student, Tobias student, Cykelsemester runt om i Roslagen med Fanny, grillkvällar hos Lodde&Anton, midsommarfirande hos Filip, Söderrörahäng, segling i Grisslehamn, yoga i hästhage med Fanny. Ja herregud, nu i efterhand tycks det vara märkligt att jag faktiskt tog det där jäkla körkortet med tanke på allt annat jag också hann med. But. I did it. Så jädrans skönt. Körkortstänk byttes ut till något annat - Röda korsetjobb + flytt till Stockholm&Farmor. I början av juli började jag på fantastiska Röda Korset igen. Hade några dagar ledig emellan utbildning och pass som jag spenderade på Söderröra med Torun&Anja. Annars spenderas julimånad såhär: Jobb. Jobb. Dans på open air. AW. Jobb. Lunch med Erika. Jobb. Dans med Fanny. Jobb. Vattenmelon. Hop on Hop off med Erika. Dans med Andrew. Varken Farmor, Mamma eller Pappa var hemma, kände mig lite ensam men överlevde ändå. Sedan kom en av höjdpunkterna som gjorde denna sommar världsklass:
Into the Valley.
I tre dagar umgicks jag med Fanny, Tom och Ola. Tältade i skogen. Åt blåbär för att överleva (överdrift). Dansade in morgonsolen till de mest fantastiska remixarna med glitter och ansiktsfärg i ansiktet. Endorfiner och svett. Skratt och dans. Skog och kalkbrott.
En vecka fortsatte på Röda Korset, helgen därpå for jag vidare till västkusten och Göteborg:
Jag började GBG-vistelsen med en picknick vid Göta Älv med Pillan. Senare kom Fille, vi träffade joddlare, satte oss på Filles stammishak och pratade om vad som hänt sedan sist. Under småtimmarna lärde Fille mig grunderna till att snurra plattor och när jag blir GBG-bo ska vi bli stora och spela massor med nice deep house under namnet Filip-pa. Skämtosido. Resterande dagar spenderade jag med min fina släkt (kussar&mostrar). Vi picknickade i Azaleadalen, åkte ut till Brännö, åt på jordens godaste fiskrestaurang och fnissade mest. Efter den långa turen hem gick jag på improvisationspoesi/musik med Karl och Ellen för att se vår fantastiska kollega Ivar. Hjälp vad paff jag blev. Hjälp vad bra det var.
Det som följde näst var dock inte lika kul:
Knäproblem och sjukskrivning från mitt huvudsakliga jobb. Drygt 3 veckor innan jag skulle sluta på Röda Korset fick jag så ont i knät att jag knappt kunde gå. Pga fina kollegor fick jag kontorsjobb istället och avverkade alla (+ morgondagens pass då) mina pass på Röda Korset. Fina organisation. I'll miss you.
Under en söndagsmorgon i augusti fick jag dela denna vackra morgonsol med min fina vän Erika. En morgon fylld med prat, bad, gläjde, musik och kärlek.
En dag efter jobbet gick Erika&Björn&jag till Långholmen för ett dopp i det blå och en glass i solen.
En resa sent att glömma:
En helg i slutet av augusti åkte jag och Farmor till Prag. En resa som har varit efterlängtad hela sommaren och som blev otroligt bra. Vi kom till ett soligt Prag och börjar resan med att gå en promenad över Karlsbron, till John Lennon Wall (vägg där förtryckta ungdomar har målat enda sedan kommunismens förtryck under 80-talet och som målas på än idag). Vi träffade min vän Honza som jag lärde känna i Peru, han tog med mig ut på en kvällstur på Segway. Helt nytt för mig!! Dagen därpå trängdes Farmor&jag med hundratals andra turister som ville se det astronomiska klockuret göra sin parad. Vi gick en promenad till The National Museum och kikade på utställningen "Death". På kvällen åkte vi på båt, åt gott och lyssnade på livemusik längs floden Vtlana. Den sista heldagen spenderade vi på Petrinkullen, med en fin utsikt över Prag, villovägar med spårvagnen samt avslut på operan Don Giovanni på Estate Theatre. Mozart hade premiär för Don Giovanni på just denna teater för 258 år sedan, häftigt tyckte vi. En fantastisk resa med min bästabästa Farmor.
Under augusti har jag skrikit mig hes till AIK-DIF och DIF-HIF tillsammans med Pappsen, Jimmy, Calle och Johan. För mig kommer det alltid vara en speciell känsla att gå in på arenan i min Pappas sällskap. Heja på samma lag, skrika och vara nervösa inför matchens slutresultat. Är så glad över att Pappa introducerade mig till denna gemenskap redan när jag var en liten plutt och lät det bli en Far&Dotter-grej. Pappa och jag. Vi två.
Nästsista helgen innan avfärd for jag och Erika till Ottorp för en mysig och upplysande vistelse på Farmors landställe. Vi åt tacos, promenerade i skogen, pallade äpplen, nakenbadade, drack te, kollade på Farväl Falkenberg, satt och pratade på en gräsmatta i solen, skrattade och läste igenom varandras Sydamerika-dagböcker. Så jädrans bra. Vi avslutade med en natt i stan som blev obeskrivligt fin och bra. Glitter är livet.
Erika är livet!
Ja, det blev en helt otrolig sommar oavsett regn och rusk. Det gäller ju bara att njuta av det vackra som finns istället för att gräma sig över avsaknader. Jag är totalsäker på att hösten i Colombia kommer bli minst lika bra och jag är tacksam över att jag får leva mitt liv såhär. På mina villkor och så som jag vill leva det. Med tanken i nuet och med en full grad levandes Filippa. Jag mår bra.
