Här kommer det, tro det eller ej, ett blogginlägg som jag ligger skriver från min och Julias säng här i Irente. Jag slutar aldrig förvånas över Tanzanias utveckling. Igår insåg jag att det fanns internetmastar runt hela Irente. Jag kan för ca 80 kr köpa Unlimited Internet till mobilen i en månad, men lever annars väldigt primitivt. Det är samma sak med familjen, de har 2 tvapparater och en nyinköp TOUCHmobil som bara gudarna vet hur länge de har sparat ihop till, men de lagar fortfarande all mat över öppen eld, har ett hål i marken som toalett och duschar genom att hälla hinkar med svinigt kallt vatten över sig. Jag förstår inte logiken?Familjen är förövrigt världens bästa och jag, Olle, Julia och Adam stortrivs. Baba Alfred, Mama Flora och Dada Anna. De odlar nästan all mat på gården: bananer, avokado, spenat, matbanan, potatis, morötter, papaya, vattenmelon, sallad, you name it. De har även kor och höns som de får mjölk och ägg ifrån, samt kött vid speciella tillfällen. När vi kom hit hade det nackat en kyckling för att välkomna oss. Maten är helt fantastiskt god (inte alls som på Universitetet) och Mama Flora visar oss hur man gör olika maträtter över elden. Vi får alltid färsk frukt och avokado till måltiderna vilket är amazing. Jag vill lära mig hur man mjölkar kor innan jag åker hem härifrån, det är ett som är säkert. Baba Alfred är fundi (tekniker) och har sin egna verkstad på gården. Han svetsar, är elektriker och gör jättevackra "fönsterstängsel" så att hus blir säkrare från inbrott. Anna är 12 år och går i skolan 7-16 varje dag, vilken krigare. Hon vill studera till doktor och kämpar jättehårt i skolan. De är så himla charmiga allihopa och får oss att känna oss som familjemedlemmar mer än bara gäster. De kallar mig "dada Filippa" vilket betyder "syster Filippa". De bor mitt ute i skogen och vi får bestiga och går ner för ett berg på 40 min innan vi kommer till Lusotho (staden) men det är så vackert här att man nästan längtar till varje gång man behöver uträtta ett ärende i stan.Praktiken i sig är också vacker på sitt sätt. Olle och jag praktiserar på Rainbow school, en skola för barn med speciella behov samt förskola. Där finns ett program som heter Outreach där personal åker till byarna i Usambarabergen för att hjälpa barn med funktionshinder som inte har möjlighet att gå till Rainbow School varje dag. Jag och Olle kommer resterande veckor arbeta mycket med detta och därmed åka ut till byar för att se hur det går till när resurserna tryter. Herregud. Jag kan skriva uppsatser om mitt liv här i Tanzania, men detta får räcka för stunden. Jag mår väldigt bra (förutom maskar i magen), njuter av enkelheten och naturen här.