livetsbravader.webblogg.se

macchu piccu imorgon

Kategori: Allmänt

Här är 3 bilder från Cuzco, en stad i bergen. Här utgår man ifrån när man ska vandra till Macchu Piccu, vilket vi ska göra imorgon. 
Och här är en bild från öknen i Hucachina, Peru. Så vackert! 
 
 
Kram
 

sandboarding i öknen

Kategori: Allmänt

Kan ha varit den konstiga upplevelsen hittills, men sandboarding i den Peruanska öknen var häftigt! 

Hej Peru

Kategori: Allmänt

Igår flög vi in till ett väldigt grått Lima. Vi bestämde oss ganska tidigt att bara stanna i huvudstaden en natt, för att så fort som möjligt upptäcka lite natur igen. Vi gick ut och åt Ceviche på en fiskrestaurang, Perus specialitet. Rå fisk gravad i lime och chili, hur gott som helst. Påminner lite om den svenska gravade laxen i konsistensen, men med andra smaker förstås. Idag går bussen till Hucachina, ett ökenlandskap med en stor oas där vi kommer spendera några dagar genom att surfa på sand och sova under bar himmel i öknen
 
. 

byebye Colombia

Kategori: Allmänt

Erika och jag älskar Colombia så mycket att vi har stannat här längre än tänkt. Men den 5e mars sätter vi oss på ett plan till Lima, Peru. Efter carnivalen lämnade vi storstadslivet för 3 nätter i Tayrona National park, jättevackert. Sedan spenderade vi 3 nätter i Palomino, en fiskeby med en helt otrolig strand och efter det åkte vi till Minca, en vackert belägen bergsby där vi även mötte upp Hannes och hans vän Darko. Har aldrig sett så magiska solnedgångar som då. 
 
Ikväll ska Erika och jag ta en nattbuss till Bogota där vi spenderar våra sista dagar i Colombia. Vi kommer mötas upp av Juanse, som jag gick i samma klass som i Brighton. 
 

kom till colombia igår

Kategori: Allmänt

Efter 5 dar på en segelbåt var det skönt att se Cartagenas kust igårmorse. Seglingen var fantastisk dock, havet var lugnt och vi såg delfiner och åt hummer/bäckfisk/fisk till middag varje kväll. Så, nu är vi i Colombia! Vi kommer möta upp Hannes och hans vän om några dar, tills dess hänger vi med människorna som seglade med oss -  Australia, Switzerland, California. Vi var 9 personer och blev som en liten familj på havet, himla fina människor. Vi gich runt i gamla delen av Cartagena, SÅ vackert. Vi köpte passionsfrukt och mango, SÅ gott!!

3 bilder från panama

Kategori: Allmänt

 

panama skyline

Kategori: Allmänt

Får passa på att skriva nu när internet är möjligt. Idag har jag och Erika bokat seglingen till öarna San Blas med slutdestination i Cartagena, Colombia. Vi åker den 6e och kommer fram den 10onde i Colombia(inget internet). Innan dess ska vi ta en dagsutflykt till Panamakanalen och såklart njuta av detta coola ställe överlag. Pengarna rullade iväg när vi bokade seglingen så nu har vi en tight matbudget kommande dagar. 7 dollar om dagen, mycket havregrynsgröt och frukt står på menyn. 
 
Idag har vi tagit en långpromenad längs havet och njutit av Panamas skyline i dagsljus. Den är verkligen helt sjuk!!! Inga bilder dock, vi vågar inte ta med mobilen ut.
 
Vi har det helt underbart
Kram 

vi är i panama

Kategori: Allmänt

Äntligen framme i Panama!! (Allt har gått bra, väskorna är med och passen är stämplade). Vår taxichafför Miguel kunde inte ett ord på engelska men ändå lyckades vi komma till rätt hostel från flygplatsen. När vi närmade oss stadskärnan sa han "peqiño Manhattan" (lilla Manhattan) och jag förstår verkligen varför Panama City kallas just så. Fick samma känslor som när familjen åkte in i New York första gången. Maffigt, oändligt många skyskrapor som försöker klå vandra i sin ståtlighet och varmt. Med betoning på varmt. Vi softar just nu i hostelets trädgård, klockan är 21 här och stjärnorna lyser upp himlen. Åh. Det känns så himla bra. Imorgon ska vi boka vår segling över till Colombia. Men ikväll tar vi det väldigt lugnt, ska snart bädda ner oss i vårt lilla men AC-kalla rum. 
 
Kram 

i väntan på något stort

Kategori: Allmänt

2 steg från paradise går på repeat i mitt flickrum här på landet. Om 3 timmar börjar färden mot ett nytt äventyr. 
 
På radion sjunger nån ut
Om hur mycket hon vill ha din kärlek
Stan är dubbelt så stor nu
Men lika ihålig
Och alla har kriser
Korsar Avenyn på rullskridskor
Hobosneakers, åt helvete med Dr Martens
2 steg från paradise

Tommy har frusit in i acidjazzen
Den jazzen klarar sig aldrig
Tillbaka ner för floden
Och jag står också helt still
I kön till Albanska föreningen
Och jag verkar ha frusit fast i
En spottloska från ungdomen
2 steg från paradise

"Ey Gringo jag ska visa dig nåt i gränden där inne"
Plötsligt stiger febern över trettinio
Behöver ingen kristallkula
För att kunna säga
Att jag snart går i rännstenen
Utan telefonen
2 steg från paradise

En 15 år yngre cara
Tjattrar om att jag ska följa med han
Nej tack ingen mer rumba
Ingen mer adabrakadabra
Inga råd från er generation
Nästa stund går jag bredvid desperadon
Vroooom yes!
Snabbare än Speedy Gonzales!
2 steg från paradise

Knegargubbarna är på väg till industrin
Som kommer spotta ut dom med tuggummin
Men vi vet att allt byts ut
Vad som betytt något
Blir ingenting på en minut
Och att alla paradis ljuger till slut

Varför ska jag ha en stereo
När jag hör musiken från 1000 båtar på väg härifrån
- Hur är det med han?!
- För mycket flaska...
Oh ja herr tamburinspelare
I denna jingel jangel morgon
Kommer jag följa dig
2 steg från paradise

Du vet inte när
Men det kommer en dag
När ingen i gränden här vet vem du är
Och du får vila ut
Men jag tror det blir skönt
Det finns en ny Raskolnikow nu
Bakom varje hörn
Någon som du
2 steg från paradise

pepp

Kategori: Allmänt

En månad i Sverige har rusat förbi. Tiden går så fort. Imorgon sitter jag och Erika på ett flygplan mot nya upplevelser, skratt och en ny kontinent, Sydamerika. Allting är förberett och klart, det enda som väntar imorgon är en lång, varm dusch och en sista brunch med familjen. Mysigt! Just nu vill jag bara åka, har väntat så länge på denna resa. Med världens bästa Erika. 
 
Och här sitter jag och filosoferar mig bort till Panamas stränder och värme. Imorgon händer det.
 
 
 

Zanzibarhälsningar

Kategori: Allmänt

Nu har vi snart varit på Zanzibar i en vecka. Vi har hängt i Nungwi med Robin och Julia som var här de första dagarna under veckan. Solat (bränt oss) och badat. Ätit gott. Tagit morgonspringturer längs stranden.
Tagit dykcertifikat och gjort 4 häftiga dyk med bläckfisk, clownfiskar och andra coola havsvarelser vid Zanzibars korallrev. 
sol och bad
plugga dykcertifikat
vila i skuggan
grilled seafood platter, ca 80 kr. 
såhär svettigt kan det vara med ett löppass. 
 
 
Imorgon åker vi till Zanzibars östra sida, Matemwe, där vi firar julen i bungalows på stranden. 

2 veckor på resande fot

Kategori: Allmänt

Nu har vi rest runt på eget bevåg i ungefär 2 veckor. Hittills har vi hunnit med ett stopp i Arusha, Safari i Serengeti - Lake Manyara - Tarangire - Ngorongorokratern, Mwanza och nu sitter vi här på ett hotellrum med AC i Tanzanias största stad, Dar Es Salaam. Jag har varken haft tid eller energi att skriva längre inlägg på bloggen, men tänkte försöka mig på ett längre inlägg nu när vi ändå bara tar det lugnt på rummet. 
 
Arusha & Safari
Den eftermiddag vi kom till Arusha var speciell för oss alla - inte minst Julia som efter tre månaders tid skulle få träffa sin Robin som kom med flyget från Sverige samma dag. Vi skulle äntligen få bestämma själva hur veckorna framöver skulle formas! Vi bestämde oss för att gå ut och äta en bit mat tillsammans och hittade Khan´s Barbeque, med affärsidén bilmekaniker på dagen/restaurang på kvällen. Otroligt gott! 
 
Dagen efter åkte vi ut på det efterlängtade safarit. Vi kostade på oss en femdagars då vi ändå hade tiden tillgodo. Bodde 2 nätter i tält och 2 i bungalow. På campingen vid kanten av Ngorongorokratern fick vi under middagen besök av en elefant som drack ur vattentanken och slängde omkull vår papperskorg innan den, lika tyst som den smugit sig på, försvann in i skogen. Under natten vaknade en av våra vänner, Julia, för att gå på toa. Utanför tältet stöter hon i mörkret på vad hon tror är en campvakt. Hon tycker han stönar och frustar lite konstigt men vill av respekt inte lysa sin lampa på honom och går istället och lägger sig. Nattvakten berättar nästa morgon om Gnun som stått och stampat ilsket bland tälten i natt, han ville dock inte väcka någon och göra en grej av det. 

Tyckte innan vi åkte ut på safari att det kändes som en väldigt turistig sak att göra efter våra veckor i värdfamiljen. Nu i efterhand förstår jag verkligen varför människor betalar förmögenheter för att göra detta - det var en otrolig upplevelse. Vi checkade förresten av alla i Big five (lejon, elefant, leopard, noshörning och vattenbuffel). Två svarta noshörningar låg och latade sig vid ett vattenhål i kratern. Leoparden såg vi när hon låg och myste på en trädgren. 

Mwanza, Lake Victoria & Ukerewe
När vi kom hem från safarit var ursprungstanken att vi skulle stanna i Arusha och sedan ta oss till Moshi, två städer påväg ner mot kusten, men den ändrades snabbt när vi läste på om vad som väntade vid Lake Victoria - världens näststörsta sjö. Efter 12 timmars bussresa kom vi fram till Mwanza, en kuststad till Lake Victoria. Vi överrumlades över hur fin och välutvecklad stad det var jämfört med tidigare besökta platser. Stora, pampiga höghus skapade en skyline längs kusten.Vi bodde väldigt fint för den summa vi betalade (40 kr/natt) och åt makalöst gott för liknande priser. Till min STORA förtjusning fanns det ett gym och poolområde på ett närliggande hotell där jag spenderade timmar av svett. Det var mindre kul att komma dit som ensam tjej (Olle var förkyld), då kvinnosynen även speglar av sig på gymmet. När jag kom dit första gången visade gyminstruktören mig endast löpbandet och när jag efter en svettig löptur gick mot de fria vikterna/hantlarna sa grabbarna "nej, kvinnor ska inte hålla på med sådant". Vilka gubbstruttar va? Jag struntade fullkomligt i dem och lät dem glo ögonen av sig när jag tog hantlar tyngre än vad de själva gymmade med. Ha! 

Anledningen till varför vi tog oss till Mwanza grundade sig i att vi hade fått nys om en ö med chimpanzer som låg en båttur från stan. Vi försökte frenetiskt få tag på en båt och en guide till ön men misslyckades efter en hel dags tragglande. Istället bestämde vi oss för att ta oss till en annan ö - Ukerewe. Den största ön i Lake Victoria. Den fanns en färja som åkte över dagligen och vi hoppade på utan att ha något specifikt ändamål. När vi kom fram överröstes vi av frågor från lokalbefolkningen "Mnakwenda wapi?" - "vart ska ni någonstans?". De måste tyckt vi var knäppa i huvudet som svarade "det vet vi inte, än." Tillslut fick vi hjälp av entreprenören Dixon - en kille som ville sätta Ukerewe på kartan. Han hjälpte oss med hotellrum och kontakter till några lokala fiskare. Vi beslutade oss för att hänga med dem ut nästkommande morgon på en fisketur, för att se hur det lokala fisket fungerar. Väldigt intressant! Vi fick upp tre Tilapiafiskar som senare blev vår lunch. Hur gott som helst.  Vi hann även med en motorcykeltur runt ön då vi såg vervetmonkeys i en nedlagd fabrikslokal.

Mwanza/Ukerewe var sammanfattningsvis ett fantastiskt stopp, väldigt avkopplande, billigt och lugnt. Inga påhoppande försäljare eller människor som skriker "Wazungu" "vitingar" efter en.
 
Bussresan från helvetet & Dar Es Salaam
 Fredagen den 12 december begav sig Olle och jag på en ödesdigen resa. Vi skulle åka tvärs över hela landet, Mwanza - Dar Es Salaam. 14 timmar skulle det ta. 06.00-20.00... Vår psyke sattes tidigt på prov då vi fick platserna längst bak i bussen, som förövrigt var trasiga. Efter 1 timme börjar kvinnan och barnet bredvid mig fontänspy över mig och bussen. Åh vad skönt, endast 13 timmar kvar i en nerspydd buss... Det skulle inte dröja länge till situationen förvärrades, kvinnan och barnet hoppar ett säte bort från oss och ännu en man klämmer sig ner bredvid oss. Till en början jublade jag inombords över att vi satt en människokropp ifrån kvinnan och barnet (då de stank spya) men insåg snart av förtret att mannen bredvid mig kissat på sig. Snart börjar en doftkombination av spya samt urin sätta sig i våra kläder och vi förstår inte hur vi ska klara av resterande färd. Timmarna går. Vi kan inte sova eftersom vi kör i 90 km/h över stora gupp som infinner sig ca var tionde minut = skadar ryggen om man slappnar av. Ticktock. När klockan är 18.00 (2 timmar innan vi egentligen ska vara framme) stannar vi längs en vägkant. Bussen har gått sönder! TJOHO. Busschafförens nya beräknade framkomsttid är 12 på natten. Nu börjar tålamodet verkligen rinna iväg. Vi ringer vårt hostel och säger att vi kommer mycket senare än tänkt. De svarar att det går bra att komma när som, då receptionen alltid är bemannad. Pju, vi hamnar inte på Dar Es Salaams farliga gata i alla fall. 
 
21 timmar senare, klockan 2 på natten (!!!!!!!) når vi ett mörkt Dar Es Salaam. VI tar en taxi till hostelet och möts av ägaren som säger att vi INTE kan få ett rum där, att det är försent, nycklarna till rummen är inlåsta. NÄ NU. Av ilska, trötthet och utmattning börjar jag gråta i den släckta lobbyn, utanför sover uteliggarna på gatan och skriken från ett bråk hörs i bakgrunden. Vad sjutton gör vi nu? Klockan är 2 på natten, vi har ingenstans att sova och hostelet nekar oss ett rum efter 21 timmars resa. Det här händer inte. Taxichaffören skjutsar oss till nästa hostel - och där får vi napp. JIPPIE.
 
Igår gick vi en lång promenad längs Dar Es Salaams kust. Med guideboken som hjälpt såg vi den pampiga katedralen, luterska kyrkan, gamla postkontoret och den livliga fiskmarknaden med hajar och andra häftiga fiskar. (Du skulle älskat den, pappa.) På kvällen åt vi libanesiskt, otroligt gott. 
 
Idag ska vi gå på bio och bara ta det lugnt. Känns som om vi kan behöva det efter den där jäkla bussresan. Imorgon ska barnen i oss få sina behov tillfredställda. Vi ska åka till en vattenpark med massor av vattenruschkanor, pooler och waterslides. På tisdag går färjan till Zanzibar där vi stannar de sista 2 veckorna. 
 
Tyvärr finns inga bilder från Dar Es Salaam då vi inte vågar ta med kamera/mobil ut på gatan. Rån/kidnappningar/ficktjuvar är tyvärr väldigt förekommande här.
 
SNART SES VI! 
HEJHEJ 
 
 
 

ändrade planer

Kategori: Allmänt

På söndag tar jag och Olle bussen till Mwanza, en stad vid Lake Victoria. Därifrån ska vi åka till en ö där det finns Chimpanzer. Sedan tar vi 14-timmars bussen till Dar Es Salaam, för att sedan ta oss till Zanzibar där vi ska ta dykcertifikat och fira jul. Vi har mailat runt och fixat idag. Ikväll ska vi hänga nästsista kvällen i Arusha med Julia och Robin som åker vidare för andra äventyr tidigt imorgon. Känns konstigt att efter 3-månaders häng säga hejdå.

4 av 5 dagar avklarade

Kategori: Allmänt

imorgon påbörjar vi sista dagen med safari. vi har sett the Big Five. lake manyara - serengeti - ngorongoro- tarangire
 

hejdå familjen, hej universitet & graduation

Kategori: Allmänt


vår fina syster har gjort en teckning till avslutningsfikat med familjen. Nu är vi på universitetet för:
GRADUATIONDAGS.
 
 
 
 
 

..

Kategori: Allmänt

det här börjar nästan bli skrattretande. har fått malaria. igen.

lever i en annan värld

Kategori: Allmänt

Jag ursäktar min frånvaro här på bloggen. Vardagens marsch i bergen rullar på och avbryts ofta av stunder då man inser hur fantastiskt vackert livet är här. Det kan vara en annorlunda fågel, hittade kattungar i en sopugn (som vi självklart har tagit hand om), en bergsvy, en stund med familjen eller en extra kram från Tomas, vår fina lilla vän med Downs Syndrom på Rainbow School som gör att man stannar upp.
 
Idag är det torsdag. Om en vecka åker vi till SECOMU-universitetet för graduation, då lämnar vår fina värdfamilj i Irente efter sex veckor av Tanzanisk livstil och praktik. Sedan börjar vår resa på egen hand. Julia, Robin, Olle och jag håller febrilt på att söka efter billiga safarin, billigaste hotellen och bästa matställen inför vår resa. Vi har börjat tänka på vad som ska lämnas kvar och vad som ska skänkas. Börjat få ångest över hur vi ska lyckas kånka runt på allt vi har råkat köpa med oss längs vägen. 
 
Olles och min plan för den sista månaden är:
Arusha - Safari (Tarangire, Lake Manyara, Serengeti, Ngorongo-kratern) - Arusha - Moshi - Dar Es Salam - Zanzibar (dykcertifikat, fira jul, båtluffa, bo i bungalows och BADA)

Tiden hos familjen och under praktiken har varit både väldigt rolig, jobbig, spännande och utvecklande. Vi har haft många sjukdomar som har påverkat vårt välmående en hel del. Maskar, Amöba och Malaria. Vi har mött många öden och intressanta berättelser under resorna med Outreach. Träffat barn som inte alls har samma möjligheter här som i Sverige. Vi har varit en del av den Tanzaniske familjen Luziga och skaffat oss vänner för livet. Kulturkrockar har uppstått och likheter har hittats. 
 
 
Här kommer en blandad kompott bilder från tiden med familjen och praktiken:
Olle hjälper pappa Alfred att nacka en kyckling.
Vår syster Anna och bror Castro.
Vår mamma Flora och syster Vere lagar mat i köket.
Fina Ruth (jobbar med Outreach) under vår veckas långa resa genom Mnazi. 
En fotogenlampa av gamla plåtburkar utgjorde vårt enda ljus under strömavbrottsmiddagarna. 
En bild tagen ur verkligheten på Outreach. 
Tomas och jag. Åh vad jag kommer sakna den grabben.
Jag i min skräddarsydda, afrikanska klänning.
De sötaste kattungarna som någon (HMPPPF) hade lagt i en sopugn. De hade inte lärt sig att äta än, men nu har vi lärt de att dricka mjölk. De växer sig större för varje dag. 
En bild från Mambo view point där vi spenderade en helg med utsikt över Tanzania.
Maten på Rainbow school. Maragwe. (bönor och majs, oooh så gott.)
 
 

 
 
 
 
 

fantastiska värld

Kategori: Allmänt

Här kommer det, tro det eller ej, ett blogginlägg som jag ligger skriver från min och Julias säng här i Irente. Jag slutar aldrig förvånas över Tanzanias utveckling. Igår insåg jag att det fanns internetmastar runt hela Irente. Jag kan för ca 80 kr köpa Unlimited Internet till mobilen i en månad, men lever annars väldigt primitivt. Det är samma sak med familjen, de har 2 tvapparater och en nyinköp TOUCHmobil som bara gudarna vet hur länge de har sparat ihop till, men de lagar fortfarande all mat över öppen eld, har ett hål i marken som toalett och duschar genom att hälla hinkar med svinigt kallt vatten över sig. Jag förstår inte logiken?
Familjen är förövrigt världens bästa och jag, Olle, Julia och Adam stortrivs. Baba Alfred, Mama Flora och Dada Anna. De odlar nästan all mat på gården: bananer, avokado, spenat, matbanan, potatis, morötter, papaya, vattenmelon, sallad, you name it. De har även kor och höns som de får mjölk och ägg ifrån, samt kött vid speciella tillfällen. När vi kom hit hade det nackat en kyckling för att välkomna oss. Maten är helt fantastiskt god (inte alls som på Universitetet) och Mama Flora visar oss hur man gör olika maträtter över elden. Vi får alltid färsk frukt och avokado till måltiderna vilket är amazing. Jag vill lära mig hur man mjölkar kor innan jag åker hem härifrån, det är ett som är säkert. Baba Alfred är fundi (tekniker) och har sin egna verkstad på gården. Han svetsar, är elektriker och gör jättevackra "fönsterstängsel" så att hus blir säkrare från inbrott. Anna är 12 år och går i skolan 7-16 varje dag, vilken krigare. Hon vill studera till doktor och kämpar jättehårt i skolan. De är så himla charmiga allihopa och får oss att känna oss som familjemedlemmar mer än bara gäster. De kallar mig "dada Filippa" vilket betyder "syster Filippa". De bor mitt ute i skogen och vi får bestiga och går ner för ett berg på 40 min innan vi kommer till Lusotho (staden) men det är så vackert här att man nästan längtar till varje gång man behöver uträtta ett ärende i stan.
Praktiken i sig är också vacker på sitt sätt. Olle och jag praktiserar på Rainbow school, en skola för barn med speciella behov samt förskola. Där finns ett program som heter Outreach där personal åker till byarna i Usambarabergen för att hjälpa barn med funktionshinder som inte har möjlighet att gå till Rainbow School varje dag. Jag och Olle kommer resterande veckor arbeta mycket med detta och därmed åka ut till byar för att se hur det går till när resurserna tryter. Herregud. Jag kan skriva uppsatser om mitt liv här i Tanzania, men detta får räcka för stunden. Jag mår väldigt bra (förutom maskar i magen), njuter av enkelheten och naturen här.

Inget internet framöver, eller?

Kategori: Allmänt

Imorgon åker vi ut på praktik och kommer därmed bo i värdfamiljer runt om i Tanzania. Vi har sagt hejdå till de som åker längre bort. Känns så konstigt att inte vara en hel klass från och med nu. Jag, Julia, Olle och Adam kommer bo i samma famlij i Irente-området, nära Lusotho. Hur, exakt var, när och vilka är fortfarande oklart. Maria som jag och Olle skulle bo hos hade inte möjlighet att ta emot oss, så vi fick hoppa in i Julia och Adams familj (som är vänner med lärarna på SECOMU). Men det är bara positivt! Ju fler dessto bättre. Ingen av oss kan ens föreställa sig hur nästkommande veckor kommer se ut. Ska vi betala mat själva? Får vi mat av familjen? Kommer vi bo i ett slott eller i en hydda? Talar familjen någon Engelska eller är det endast Swahili som gäller? Vart bor familjen? Hur bor familjen? Hur gör man med dusch/tvätt/säng? Får man bo i ett rum många andra?  Men denna situation vi befinner oss i just nu är så typisk Tanzanias kultur och det har sin charm faktiskt. Vi tar det som det kommer. Vi vet att vi någongång under morgondagen kommer vi bli eskorterade till denna familj, alla frågetecken som nu finns kommer i sinom tid suddas ut. Ingen idé att oroa sig över saker vi inte kan förändra. 
 
Praktiken är bekräftad i alla fall. Olle och jag kommer praktisera på Rainbow School, en skola för autistiska barn. Vi kommer arbeta med Outreach programme, då vi kommer åka runt i byar för att leta efter barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och informera om att hjälp finns att få. Tyvärr förekommer det idag i Tanzania att föräldrar gömmer sina barn på grund av olika funktionsnedsättningar och värderar de likvärdigt med djuren på gården. De finns alltså barn som lever i stall och andra hemska förhållanden som vi då, ska försöka hitta och hjälpa.
 
Jag vill förtydliga att internet (antagligen, har ju ingen aning egentligen) inte kommer vara lika säkert som det är här på universitet. Mitt tanzaniska nummer är: +255785131281 ifall ni behöver få tag på mig fort. Annars kommer jag läsa kommentarer/mail/facebookmeddelanden när jag har möjlighet.  
 
HA DET SÅ FINT ALLA MÄNNISKOR I OMVÄRLDEN. TA HAND OM VARANDRA. VI SES SNART. 
Detta blir nog mitt sista inlägg här på väldigt länge. Ikväll kollar jag på stjärnorna och tänker på hur liten världen är ändå. Jag finns alltid en flygresa bort. Ser alltid samma stjärnor. Vi går på samma jord och dricker samma vatten. 
 

bildbomb av olika slag

Kategori: Allmänt

För någon vecka sedan hälsade vi på vår lärare Esther i grannbyn. Efter en vilsen promenad hittade vi dit. Hon bodde otroligt fint och har världens charmigaste barn, Christian. Vi blev bjudna på jordnötter, popcorn, passionsfrukt och juice. Det verkar vara vanligt att bjuda på popcorn när man blir hembjuden, väldigt gott tycker jag. Esther och Christian är på bilderna nedan. 

En annan dag fick vi oväntat besök av en orm och en skalbagge stor som en tumme. 
 
Förra veckan hade vi en paus i swahililektionerna och hade Community service, för att öka vårt ordförråd om naturen men också för att få en inblick i hur skolan hålls ren och fin. Tyvärr gjorde denna dag att Olle brändes sig väldigt mycket vilket resulterade i att han inte kunde följa med på bröllopet i Tanga. Tråkigt! Men han mår bättre nu.
Och i helgen bar det av till Tanga! Sol, bad, värme och bröllop. 
 
Vill länka till dessa fantastiska blogginlägg skrivna av min fina klasskompis Alice om två himla roliga händelser. Hon äger den ork jag just nu inte har för att själv skriva några rader om bröllopet/sjukstugabesök/konferansdans. En majoritet av klassen är sjuka igen, denna gång en hederlig, vanlig förkylning (och diarre, som alltid i detta fantastiska land, hehe). 
http://worldatlashearts.blogg.se/2014/october/kan-inte-sluta-le.html#comment
http://worldatlashearts.blogg.se/2014/october/fran-fest-till-pest-inte-riktigt-men-rim-fore-riktighet.html#comment
 
Denna vecka är fullproppad med exams, redovisningar och prov. Tiden på universitet är snart slut. På lördag flyttar vi vårt pick och pack till värdfamiljen och börjar praktikveckorna. Då kommer vi inte ha något internet och inte kunna ha en lika självklar kommunikation som nu.